En hand ur mörkret

På väg hem från Internet-cafét åkte vi en rickshaw, som vi gjort ganska många gånger förut här. Jag sitter bredvid mamma och pratar med henne, som vi brukar göra när vi åker. När vi stannar för att släppa förbi trafik känner jag helt plötsligt en hand på mitt bröst. Efter ett litet tag frågar mamma ”Var det precis någon som tafsade på dig?” och jag svarade, helt chockad, ”ehh, ja”. Så gick det till när jag blev tafsad på första gången. Så många varningar jag läst, så många liknande berättelser jag hört men ändå är det annorlunda när det händer. Egentligen var det väl ganska obehagligt men mest obehagligt var det liksom att jag inte vet vem det var, jag kunde inte skälla ut någon för det eller lägga skulden på någon. Det var bara… någon. Hade det hänt när jag gick eller när jag hade kunnat se vem det var… oj oj oj vilken utskällning, troligen på svenska, som den personen hade fått. Men nu är det liksom ilska och frustration som jag inte kan ta ut på någon.

 Inte konstigt att de tafsar dock ;)

Ojdå, jag får det som att låta som det är väldans dramatiskt det här, men det har ju faktiskt hänt innan att jag blivit tafsad på – i Sverige. När man är ute och dansar verkar vissa killar tycka det är okej att trycka sig mot mig och tafsa fritt (sist det hände var det väldigt nära en riktig jäkla örfil men som tur är har jag kompisar som är lite smarta som stoppade mig.). Men i övrigt vill jag mest med inlägget varna alla tjejer – inte för att åka till Indien – men att se upp för killar som tafsar både utomlands och i Sverige. Man måste våga säga till om man tycker någon går för långt, det ska inte vara ”pinsamt” att skälla ut någon för att de tafsar osv. Självklart finns det tjejer som tafsar också och det är inte mer okej, men min erfarenhet är att det händer oftare mot tjejer. Så hörni, stå på er och låt aldrig någon komma undan med att tafsa eller säga saker till er som ni tar illa upp av!

Och ni; fråga alltid först!